Ivan Bratt

Ivan Bratt är den person som mest av alla förknippas med omläggningen av den svenska alkoholpolitiken. Han var läkaren som blev politiker och företagare, grundare av AB Stockholmssystemet och Vin- & Spritcentralen och på kuppen en av Sveriges mest kända personer.

Ivan Bratt föds 1878 i Jönköping. Redan i tonåren märks hans starka begåvning och benhårda vilja. Till exempel vägrar han att ta nattvarden vid konfirmationen, något som väcker stort uppseende. Tidigt blir han intresserad av olika hälsoläror, börjar sova med öppet fönster, anammar en vegetarisk kost, maler sitt eget mjöl och bakar sitt eget speciella bröd. Bratt är ung på 1890-talet, men det är inte utan att man får associationer till 2000-talets hipsters.

I Uppsala pluggar Bratt medicin. Han ska bli läkare. Men han ägnar också mycket tid åt politiska diskussioner i den liberala föreningen Verdandi och blir redaktör för de småskrifter som föreningen ger ut. Alkoholfrågan kommer tidigt upp på bordet.

Det är vid tisdagsmötena inom Svenska Läkaresällskapet som Ivan Bratt får de impulser som definitivt får honom att fundera över hur man ska komma tillrätta med alkoholmissbruket i Sverige.

Den 18 februari 1908 håller Bratt sitt viktigaste anförande på Läkaresällskapet. Det handlar om alkoholfrågan och de starka privatekonomiska intressen som är bundna till sprithanteringen: bönderna som säljer potatisen, brännvinsbrännerierna och bryggerierna, spritförsäljarna, kaféinnehavarna, krögarna och värdshusidkarna. Bratt menar att vinsten ska gå till staten, men argumenterar kraftfullt mot ett totalförbud. Det skulle få orimliga konsekvenser som till exempel hyckleri, lönnkrögeri och smuggling. Diskussionen blir livlig.

Samma år inleder Bratt sin politiska karriär. Han blir invald i Stockholms stadsfullmäktige som frisinnad och kommer att sitta kvar där i mer än tio år.

1909 genomförs storstrejken. Det råder förbud mot försäljning av alkohol under en hel månad. Effekten blir dramatisk. Fylleriet på gatorna är som bortblåst, och det sups inte längre i portgångarna. Bratt blir övertygad om att tillgången till alkohol är det viktigaste för att komma tillrätta med alkoholproblemet. Det gäller att kontrollera missbruket. Individuella restriktioner är ett måste. Vinsterna av alkoholhanteringen ska tillfalla staten. De privata vinstintressena måste bort.

Sommaren 1911 skriver Bratt ett betänkande på över tvåhundra sidor under en vistelse i Bretagne. Alkoholmissbruket orsakar en ofattbar misär framför allt inom arbetarklassen. Ungefär tio procent av alla vuxna arbetare döms årligen för fylleri. En gift arbetare kan spendera upp till 88 procent av det han betalar i hyra på sprit. Vart fjärde fall av fattigdom beror på spritmissbruk hos familjeförsörjaren. Den statliga nykterhetskommittén slår fast att små doser av alkohol inte ger några skador. Problemet är att de kommunala bolagen säljer brännvin till vilken förfallen alkoholist som helst.

Vart fjärde fall av fattigdom beror på spritmissbruk hos familjeförsörjaren

Ivan Bratt börjar sjösätta sin egna idéer genom att ta hand om spritförsäljningen i Stockholm. Den 10 april 1913 bildar han AB Stockholmssystemet med målet att ta över spritförsäljningen i huvudstaden. Flera läkare finns bland bolagets stiftare, däribland Karolina Widerström, Sveriges första kvinnliga läkare.

Som vd i AB Stockholmssystemet blir Bratt den drivande kraften i svensk alkoholpolitik. Och en av Sveriges mest omtalade män – ofta förlöjligad och hånad i nyårsrevyer och i skämtpressen.

Spritförsäljningen var en betydelsefull faktor i svensk alkoholpolitik. En stor del av den svenska spriten köptes i butik för att drickas hemma, och inte som i andra länder där spriten dracks på restaurang. Den som kontrollerade butiksförsäljningen hade alltså stora möjligheter att påverka dryckesvanorna.

Stockholmssystemets kontor förläggs till Centralpalatset och flyttar först 1938 till Kungsträdgården i centrala Stockholm. Än idag har Systembolaget sitt huvudkontor på samma adress vid Kungsträdgården.

I februari 1914 införs motboken. Tanken på en motbok uppkom ganska sent och idén kommer egentligen från den kände nykterhetskämpen Herman Kvarnzelius, riksdagsledamot från Sundsvall. Ivan Bratt accepterar motvilligt motboken, från början för de kunder som inte är kända eller vill köpa genom ombud. Det är första världskriget som slutligen gör ransoneringen nödvändig för alla.

Tusentals personer ansöker om motbok. Femton damer arbetar hela dagarna med registrering och kortsystem. Det stora arbetet ligger i att identifiera de som på grund av fylleriförseelse är upptagna i polisens register.

Superiet minskar snabbt och antalet fylleriförseelser till nästan hälften. Motboken inverkar lugnande på miljön i hemmen

Redan efter några veckor dyker det upp rubriker som: ”En mycket fridfull påsk hos polisen”. Superiet minskar snabbt och antalet fylleriförseelser sjunker till nästan hälften. Motboken inverkar lugnande på miljön i hemmen.

De renläriga absolutisterna är dock inte nöjda. De kräver ett totalt förbud mot spriten. Ivan Bratt tror inte på ett spritförbud som införs av moraliska skäl. En kombination av upplysning och rimliga tvångsåtgärder är enligt hans mening den enda framkomliga vägen.

Ivan Bratts övergripande mål är att slopa alla privata vinstintressen kopplade till alkoholhanteringen. Han börjar med att systematiskt köpa in små privata vinhandlare. En av ägarna till den ansedda firman Grönstedts dör och Stockholmssystemet kan förvärva aktiemajoriteten i detta stora företag. År 1917 förvärvas Carlshamn och Cederlunds, båda firmorna kända för sin punschtillverkning.

Samma år bildar Ivan Bratt dotterbolaget Spritcentralen, som senare blir AB Vin- & Spritcentralen. Han köper upp Reymersholm i Stockholm, den gamle ”brännvinskungen” L. O. Smiths fabrik där produktionen av ”Absolut renat brännvin” hade inletts 1870. I köpet ingår också bland annat en fabrik i Åhus, O. P. Andersson i Göteborg och Neumanns i Kristianstad.

Vin- & Spritcentralen ägs av ett fristående, men statskontrollerat konsortium av privatpersoner. Bolaget ska leverera in skatt och vinst till staten. 1920 förvärvar Vin & Sprit Carnegie i Göteborg, Grand Hôtel i Stockholm och läkemedelsföretaget Astra i Södertälje.

Det är 20-tal och nya tider efter kriget. Folkomröstningen om alkoholförbud i Sverige slutar med en knapp seger för nej-sidan. Ivan Bratt är nöjd – han tror inte på ett förbud.

1923 byter Bratt arbete och lämnar Stockholmssystemet. I stället blir han vd för Vin- & Spritcentralen. Han får det ekonomiskt bättre. Mycket av tiden ägnas åt utlandresor och till att bygga upp internationella kontakter, främst med de stora vinländerna Tyskland, Italien, Frankrike, Portugal och Spanien.

1923 byter Bratt arbete och lämnar Stockholmssystemet. I stället blir han vd för Vin- & Spritcentralen

En ny fråga är alkohol och trafiksäkerhet. Ivan Bratt kräver vetenskaplig exakthet vid definitionen av berusning och pläderar för utsträckt användning av alkoholbestämning i blod och utandningsluft.

En kväll åker Bratt taxi i Stockholm. Chauffören är berusad, men blir frikänd i domstol när han påstår att han bara hade andats in bensinångor. Bratt menar att ett blodprov lätt hade kunnat bevisa mannens alkoholintag. En metod börjar utvecklas i Sverige för att kunna bevisa rattonykterhet.

I maj 1928 slår nyheten ner som en bomb: Ivan Bratt meddelar att han lämnar alla sina uppdrag i spritvärlden. I stället blir han ny chef för kullagerkoncernen SKF:s dotterbolag i Frankrike.

När Ivan lämnar Vin- & Spritcentralen har företaget 1 154 anställda. Mer än tio procent av statens inkomster kommer från Vin- & Spritcentralen. Spritkonsumtionen har gått ner med 38 procent, fylleriförseelser och grova våldsbrott till hälften och alkoholism som vård och dödsorsak till ungefär en femtedel jämfört med förhållandena som rådde i början av 1900-talet.

Mitt under andra världskriget flyttar Ivan Bratt hem till Sverige. Han ger sig slutligen in i alkoholfrågan igen när frågan om att avskaffa motboken kommer på tal. Bratt är med på noterna, men vill understryka att någon sorts kontrollsystem krävs eftersom det är viktigt att stävja missbruket. Han samlar sig till att skriva ner sina tankar och ger ut en bok, sitt ”testamente”, i alkoholfrågan.

1956, året efter motbokens slopande, dör Ivan Bratt.

Ivan Bratts fascinerande liv, som innehöll många fler dramatiska händelser utöver hans arbete mot alkoholmissbruk, går att läsa mer om i Håkan Westlings bok ”Ivan Bratt: Legendarisk läkare, Systemets grundare” (1997).